Intervju

Aja Buff: ”Vi har så många fler inspirationskällor än vad banden hade på den tiden”

Publicerad 2017-11-13 av Edward Forslund // Fotograf huvudbild: Nixon Men

De flesta små barn somnade gott när någon med försiktig stämma nynnade vaggvisan ”Trollmors Vaggvisa”, i vilken trollmor försöker söva sina elva små troll. Alla barn utom Martin Ljungsten som istället lade texten på minnet och i vuxen ålder bildade bandet Aja Buff. Göteborgskvartetten släppte nyligen med sitt självbetitlade debutalbum – en skiva fylld med svängiga skeva riff, psykedeliska distade ljudbilder, fuzziga gitarrer, och bluesiga melodier. Själva kallar de sin musik techo-fuzz, och det är helt klart en pricksäker beskrivning. Vi har fått en pratstund med bandets låtskrivare, sångare och gitarrist – Martin Ljungsten.

Er senaste skiva låter ibland som om Beatles hade hittat fuzzpedaler, blivit bluesigare och stannat kvar i 60-talets psykedeliska era. Att namedroppa Tame Impala känns för enkelt – här finns mer än så. Kort sagt så hörs många influenser som gifter sig väl. Hur har dessa låtar kommit till och vad kommer inspirationen ifrån?

– Jag tycker själv att utvecklingen sedan 60-talets psykedelia känns ganska naturlig med vårt sound. Vi har så många fler inspirationskällor än vad banden hade på den tiden och givetvis många fler möjligheter att experimentera – med både den tidens och vår tids teknik. Jag vill själv lyfta fram några svenska band från den tiden som stora inspirationskällor, t.ex. Pärsons Sound och Mecki Mark Men. Denna musik blandat med industri, techno, hardcore och grunge bidrar till att vi stundtals gör att vi låter tyngre och råare än band i samma genre. Samt att låtarna oftare bygger på blues istället för pop/rock kan vara en annan orsak.

Vilka historier gömmer sig bakom texterna?

– Samtliga texter på skivan handlar om att bryta mönster och utanförskap. Det kan vara att fly från vardagen, att inte stå och stampa i samma fotspår, att inte bara ”gilla läget” eller att inte acceptera allt som händer i ens liv, eller i världen etc.

”att hitta en ljudtekniker som inte bara kan ljud utan förstår musiken är mer som ett lotteri”

 

Aja buff

Bild ovan: de fyra medlemmarna i Aja Buff vid en livespelning på Ranebyfestivalen 2016.

Hur spelade ni in skivan? Gjorde ni det själva eller tog ni hjälp?

– Först och främst har jag alltid spelat in låtidéerna själv i min lilla hemmastudio – idéer som vi i bandet sedan byggt vidare och utvecklat i replokalen. När vi sedan skulle spela in skivan tog vi hjälp av vårt stora nätverk av musiker i Göteborg och lånade utrustning av dem och spelade in allt själva. På så sätt fick vi tillgång väldigt proffsig inspelningsutrustning utan att känna tidspress och lägga massa pengar på att hyra studiotid. Att hyra studio känns väldigt förlegat i dessa dagar och att hitta en ljudtekniker som inte bara kan ljud utan förstår musiken är mer som ett lotteri så känns bättre att göra det själva med hjälp av vänner.

Lyssna på Aja Buffs självbetitlade album:

”Jag busar ibland med att låta trummor och musik spela olika takter i vissa delar vilket bidrar till en lutande känsla”

Låten ”Girlfriend in a blues coma” svänger något fantastiskt. Det låter som om två taktarter blev förälskade och ingick ett förbjudet äktenskap. Hur uppkom samspelet mellan gitarren och trummorna här?

– Jag busar ibland med att låta trummor och musik spela olika takter i vissa delar vilket bidrar till en ”lutande känsla”, eller en känsla av att man faller framåt”. Krångligt kan tyckas men blir grymt om man får ihop det. Samma sak gäller med harmonier och melodier där jag i huvudsak håller mig till dur eller mixolydisk skala trots att den naturliga följden borde vara att spela moll.

Martin - Aja Buff

Bilden ovan: Martin Ljungsten från Aja Buff.

”Sedan så har jag en typisk musikerskada där man ofta lyssnar på detaljer istället för helhet”

Ackorden och melodierna är intressanta och tar oftast lite oväntade vägar, vilket väcker en nyfikenhet! Var har du för musikalisk bakgrund?

– Jag började som trummis i unga år och tog så småningom även tag i gitarrspelandet. Efter alla band i tonåren blev det fem år på musikhögskola med bland annat klassisk gitarr och ljudteknik men jag har även försökt mig på andra instrument som flöjt och piano däremellan. Sedan så har jag en typisk musikerskada där man ofta lyssnar på detaljer istället för helhet vilket säkert också påverkar soundet på skivan då jag producerat och mixat det mesta själv.

Ni har även släppt skivan själva digitalt – men även tryckt upp vinyl själva. Hur gick ni tillväga för att trycka upp vinyl? Var det en svår process och kan ni rekommendera fler band att beställa sina vinyler själva?

– Man får leta lite bland de olika tryckerierna beroende på vilken deal man vill ha, hur många exemplar, leveranstid osv. När man väl gjort det får man plugga på lite för att ha koll på vad som gäller angående ljudkvalitet och omslag men sen flyter det på och är inga som helst svårigheter.

Vilka tips kan ni ge till band som funderar på att spela in och ge ut sin musik själva?

– Tänk igenom vilken tid och vilka resurser ni har. Var väl förberedda. Tänk kvalitet och inte kvantitet först och främst – får ni en låt att låta som ni vill är det mycket bättre än tio halvdana.