Intervju

Star of Heaven: ”Det som motiverar oss mest är ett slags oförklarligt driv”

Publicerad 2018-11-19 av Cecilia Carlhed

Nysignade Star of Heaven är ett instrumentalt band från Stockholm som vill förmedla ett stort spektrum av känslor till sina lyssnare. Här är vår intervju med Anna Löfstrand från bandet.

Berätta om er! Hur startade Star of Heaven och när?

– Vi startade Star of Heaven under våren 2015. Jag (Anna Löfstrand), Rasmus Grip och Tove Rhodiner träffades för att se om det gick att göra svenskspråkiga covers av låtar signerat det ryska bandet Kino. Jag hade redan översatt några av deras texter till svenska och vår utgångspunkt var att vi skulle göra egna tolkningar av deras låtar. Men en dag kände vi för att spela instrumentalt och plötsligt bara blev det så fint, allt föll på plats. Vi skapade låtarna ”Track 1” på någon timme, raskt följt av ”Track 2” och ”Track 3”. Det lossnade helt enkelt! Vi kände att vi behövde en till gitarrist och frågade därför vår kompis Linus Hjerpe om han ville vara med. Jan Sydolf, en basist från ett kompisband var näste person att ansluta till bandet och han var med ända fram till att den första skivan släpptes. Tyvärr kom han att behöva sluta i bandet på grund av tidsbrist och ersattes efter en hel del letande av Robin Thorman. Något år senare började Stina Hellqvist att spela med oss efter att Rasmus träffat henne på en konsert och luskat ut att hon spelade fiol. Detta passade perfekt då vi hade känt att det saknades moment av ljusa stråkar i vårt musicerande.

Vad motiverar er? Hur ser er skapandeprocess ut?

– Skapandeprocessen ser lite olika ut från gång till gång för oss. Ofta har jag en idé om ett intro som vi sedan utvecklar tillsammans. Ofta är det Rasmus som skapar de mäktigaste partierna enligt mig. Vi formar låtarna tillsammans, ofta många, många gånger filar vi på detaljer, lägger till eller tar bort, innan vi är nöjda. Det som motiverar oss mest är ett slags oförklarligt driv. En längtan efter att få spela, att få befinna sig mitt i musiken.

Star of Heaven

”Det är något särskilt med instrumental musik”

Hur ofta repar ni? Har ni tid med andra intressen utöver musiken?

– Vi repar två gånger i veckan. Vi hinner med lite annat också. Några av oss tränar, några har andra musikprojekt etcetera. Bandet tar mycket av ens tid, helt klart. Jag håller utöver repandet på med en del annat fix som är bandrelaterat på fritiden, såsom att fixa med utgivningar och spelningar.

”Att glömma var man är, sitt fysiska jag och bara känna, drömma, minnas – det är vad vi vill skapa för våra lyssnare”

Finns det någon/några särskilda andra artister som inspirerar er?

– Vad som gjorde att jag föll för postrock som genre var en spelning med bandet Explosions in the Sky på Kägelbanan i Stockholm. Jag blev berörd på ett alldeles särskilt sätt. Bandet Mono är förmodligen den största favoriten inom genren personligen. Det ryska bandet jag nämnde i början, Kino, är också en stor inspirationskälla för mig. Min pappa kommer från Ryssland och som barn sjöng jag i ryska kyrkokören och älskade rysk folkmusik. Det har helt omedvetet varit något som påverkar mina val av tonarter och melodier. Det förstod jag när jag började sjunga ryska folkvisor på gitarr och upptäckte att det till stor del var samma ackord som jag gärna vill använda när jag gör musik.
I bandet i övrigt är det väldigt varierat vilka artister som inspirerar och om vårt sound kan beskrivas som lite speciellt är det kanske för att vi nog aldrig är fler än tre pers som håller med varandra om att ett visst band är bra. Möjligen finns det konsensus kring någon låt eller två av Arvo Pärt dock!

Hur kommer det sig att ni valt att inrikta er på just instrumental musik?

– Det är något särskilt med instrumental musik tycker jag. Frånvaron av både budskap, ordval och sångarens persona gör att melodier och instrument helt får tala för sig själva. Allas insats betyder lika mycket, det måste finnas ett alldeles särskilt samspel där det gäller att vara riktigt lyhörd. När ett band använder sig av sång blir det så mycket fokus på en person, på just dennes röst, texten, framförandet. De instrumentala partierna reduceras ofta nästan till något som ska leda fram till att de ”riktiga” partierna med sång tar vid. Ett av flera undantag är väl dock bandet Sigur Rós vars sång ofta är att likställa med ett annat instrument. Och, körmusik överlag såklart. Vad som är härligt med instrumental musik är att man kanske lättare kan förlora sig i själva musiken. Låta sig svepas med i känslorna som kommer utan att det finns någon annan som tänkt ut en handling eller berättar för en hur man ska känna. Därför har de flesta av våra låtar inte heller några namn. Vi vill inte påverka lyssnaren minsta lilla om vad det handlar. Musiken ska bara tala till dig! Och låta dig känna som du känner. Tankarna får flöda fritt.

Evigt minne - Star of Heaven

Man skulle kunna beskriva er musik som sorgsen. Skulle ni säga att det är ett befogat påstående eller ej?

– Jo, vår musik är sorgsen men jag upplever att den också är hoppfull och full av andra känslor. För mig är den mer känslosam än just sorgsen. Det är starka känslor som vi vill förmedla, ofta dramatiska känslor men inte bara sorgsna. Snarare vill vi förmedla ett stort spektrum av känslor till lyssnaren. Att glömma var man är, sitt fysiska jag och bara känna, drömma, minnas – det är vad vi vill skapa för våra lyssnare.

Berätta om en upplevelse ni delat med varandra i bandet!

– Det gäller inte en specifik händelse, men en speciell upplevelse är definitivt att spela live tillsammans! I vardagen med rep och allt annat man vill hinna med är det ibland lätt att det känns lite slitigt eller tröttsamt att repa, då är det kul och givande att få sluta upp kring en spelning. Vi jobbar för att kunna skapa tillsammans och det finns en stor belöning i att man efter spelningar ofta får mycket fin feedback från dem som sett oss. Det gör en glad och upprymd!

Vilken av era låtar tycker ni bäst om att framföra live?

– Just nu tror jag att det är en låt som ännu inte är utgiven men som vi spelat live ett flertal gånger. Den är dramatisk och filmisk. Vi är väldigt samspelta i den. Namngiven efter just det ryska bandet jag nämnt, Kino. Annars skulle det vara Track 7 eller Evigt Minne.

Varför kallar ni er för just Star of Heaven?

– Vi höll länge på att fundera ut ett bandnamn. Rasmus känner att han med musiken ofta vill finna någon slags sanning. Vi funderade länge på olika myter och vad det fanns för sanningsgudinnor. Vi tyckte Alitheia var ett fint namn men inte helt lätt att uttala bra. Så kom det sig vid ett tillfälle att Rasmus hittade en målning av Alitheia, utförd av prerafaeliterna (en rebellisk konstnärsgrupp från 1800-talet). Målningen heter just Star of Heaven och där föll bitarna på plats på något vis!

Var drömmer ni om att uppträda i världen?

– Att uppträda på stora utomhus-scener i vackra omgivningar såsom Dalhalla eller i pampiga teaterlokaler som på Dramaten eller dylikt.

Finns det något ni vill tillägga?

Vi har precis skrivit på ett kontrakt med ett skivbolag, 1631 Recordings och hoppas mycket på att det ska leda till mer kontakter och annat roligt. Grundaren av bolaget är lojal och full av idéer så vi hoppas och tror att det här kan bli hur bra som helst!