Intervju

Distance Between: ”Man har en fin liten handflata i ryggen som hjälper en framåt”

Publicerad 2019-06-17 av Cecilia Wemgård

Förorten Tullinge är knappast satt på kartan för sin kvantitet av hårdrock- och metalband. Snarare är det fornnordiska fynden och miljonprogrammen som dragit turister. Men för några år sedan, närmare bestämt kring 2015-2016, bestämde sig ett gäng musiker för att ändra på detta. Som för de flesta band började karriären med medlemsbyten och strul innan den permanenta laguppställningen var klar. Idag är det melodisk death metal och en stundande spelning på Gefle Metal Festival som står i faggorna för Distance Between.

– Det var när Emil och vår trummis Laura kom med i bilden som det började gå framåt, säger gitarristen Matteus Szopa. Utan de medlemmar vi har idag skulle vi inte kunna köra på som band.

”alla dessa saker kombinerat gör att vi spelar något som ingen av oss lyssnar på”

– Vi har inte en eller två drivande och att resten är dökött, säger Emil Bygde. Alla står verkligen och håller sin del av ringen. Vi är verkligen en musikalisk kollaboration av alla inblandande. Alla har något att tillföra eller ge. Fundamentet är Matteus och gitarristen Tobias Asp från början, därefter har bandet byggts ut med oss andra. För att verkligen lägga körsbäret på toppen fick vi in sångarna Alexi Sorrentino och Leo Norling som gör att vi har två på sång.

Distance Between

”Studieförbundet Vuxenskolan är spindeln i nätet och de har fingret med i varje kaka”

I år ska ni spela på Gefle Metal festival, en av Sveriges största festivaler när det kommer till hårdare metal. Det är en ganska stor bedrift att ha i bagaget efter bara några få år som band.
– Vi är intressanta att se på och intressanta att lyssna på, skrattar Emil. Nä, jag ska inte tala åt folk men vi gör vårt bästa för att vara intressanta att både se och lyssna på. Det är mycket tack vare kontakten via Studieförbundet Vuxenskolan som mycket av detta äger rum. Om jag inte är helt fel ute så är det just Studieförbundet Vuxenskolan som samarbetar med olika festivaler och sätter upp dessa möjligheter. Via studieförbundet förmedlas kontakter mellan de band som har studiecirklar och de berörda scenerna. Man har en fin liten handflata i ryggen som hjälper en framåt.

– Studieförbundet Vuxenskolan är spindeln i nätet och de har fingret med i varje kaka, fortsätter Matteus. När vi har varit ute och spelat har de haft representanter på plats så vi har kunnat ha en bra kontakt. Dessutom slänger vi alla in oss själva i musiken live med både kropp och själ. Det är en intensiv show, bokstavligt talat.

”Hennes kunskaper är enorma, vad vi än skriver kan hon lägga trummor till. Hon gör vår musik bättre och tillför något ingen av oss andra har”

 

Hur kom det sig att det var just melodisk death metal som blev er nisch?
– Den fina mittenvägen, säger Emil. Eftersom alla lyssnar på helt olika musikstilar så är det man får fram när man kombinerar vad alla vill göra med sina instrument. Vi har en klassisk gitarrist som kan köra rocksolon så att det blöder om fingrarna, vi har en annan som kan köra Meshuggah-riff så att huvudet lossnar och sedan så har vi jag som kör bas, två personer som skriver och en trummis som kan köra vad fan som helst. Det blev en konstig grej där alla dessa saker kombinerat gör att vi spelar något som ingen av oss lyssnar på. Det finns ingen risk för att vi kopierar någon annan. Alla kör det som blir av att kombinera allas intressen och influenser.

”det är nog första gången jag ser en trummis sitta med noter och notställ”

På tal om trummisar, Laura är ett maskineri bakom sina trummor.
– Vi hade en annan trummis som kanske motsvarade tio procent av de kunskaper hon besitter, säger Matteus. Vi gick skilda vägar men vi ville inte sluta spela så jag lade upp en annons på Bandfinder och där hittade jag Laura. Jag kollade igenom hennes videokatalog på hennes Youtube-kanal där hon spelat in en covers och jag visste på en gång att vi behövde henne till bandet. Hon kom in i vår lilla skitiga replokal i Tumba och då hade hon transkriberat vår första singel till noter. Där stod vi chockade när hon förklarade att hon studerat klassisk musik och komposition på universitetet. Man såg att hon spelar i Champion League musikalmässigt. Vi insåg att vi har någon att sträva upp till och lyfta upp varandra.

– Det var väldigt kul för jag kom in i samma veva som Laura och det är nog första gången jag ser en trummis sitta med noter och notställ. Det var inte heller någon liten krumelur utan det var orkesternoter. Hennes kunskaper är enorma, vad vi än skriver kan hon lägga trummor till. Hon gör vår musik bättre och tillför något ingen av oss andra har; att förstå musiken på en teoretisk nivå. Hon kan se och höra saker på ett helt annat sätt än vi kan.

CECILIA WEMGÅRD