Låtkollen

Låtkollen med The Polaroids: ”Vi uppträde som barn med den här låten på både vår och andra förskolor”

Publicerad 2019-07-12 av Redaktionen

Ikväll spelar bandet The Polaroids på Innegården i Linköping. Vi har bett dem lista några låtar som betyder mycket för dem. Här är respektive bandmedlems samt bandets gemensamma val:

Kalles låt: John Lennon – Mother

– Sen låten spelades för mig första gången har jag diskuterat med vänner och vänners bekanta och letat i böcker efter svar. Jag har till och med gått så långt att jag ringt länsstyrelsen för att få reda på huruvida det ens är lagligt att ha förmågan att skriva denna typ av musik. Vet nån?

Jakob: Bruce Springsteen – New York City Serenade

– En sån låt som bara får en att vilja lägga ner musiken för gott. Kanske skaffa en hund och ett hus vid kusten, inte förklara sig för nån.

Davids låt: Lou Reed – Satellite of love

– En låt jag haft på hjärnan, varje vecka, i många år. Ibland hör jag den sjungen av Iggy Pop, men jag vet faktiskt inte om han nånsin spelat den.

Noas låt: Nirvana – I hate myself and I want to die

– Den har en munter och ganska lättsam ton som jag gillar. Musik ska byggas utav glädje.

Philips låt: Etta James – I’d rather go blind

– Det är en den enda låt jag kan komma på som ger mig gåshud varje gång jag hör den. Inget annat i livet spelar någon roll i 2 minuter och 35 sekunder. Texten, soundet, arrangemanget, hennes röst. Det blir inte bättre.

Bandets låt: Gyllene tider – Gå och fiska

– Tre av oss startade det här bandet redan när vi var fem år. Vi uppträdde som barn med den här låten på både vår och andra förskolor runt om i stan så GT och den här låten i synnerhet förblir en viktig del av våra musikaliska rötter.