Dead Sleep: ”Musik och politik kommer alltid att gå hand i hand”

Det började för fyra år sedan som en vilja att köra klassisk thrash metal à la Slayer, kombinerat med inslag från både NWOBHM och hardcorepunk. Det skulle vara det “göttaste” från allt det som medlemmarna själv älskade vilket slutade i en musikalisk sammansvärjning mellan metal och punk. Resultatet blev crossover thrash metal-bandet Dead Sleep med basisten och vokalisten Anna Wagner som talesperson.

Har jag fått det helt om bakfoten när jag utgår från att det är du som leder bandet med nävar av stål? Hur känner resten av männen i bandet med en sådant dominant bandledare?

– Nävar av stål vet jag inte direkt, även om det låter bra, skrattar Anna. Som band fungerar vi inte som en diktatur, det är snarare fyra ganska starka viljor som försöker samsas. Ibland med bättre och ibland med sämre resultat. Musikaliska grundidéer kommer ganska ofta ifrån gitarristerna Marcus och Johan som har något bra grundriff som vi sedan jobbar vidare med. Sedan är det klart att det här med texter ofta speglar den som skrivit dem och därmed formar de kanske också ganska mycket av bandets identitet. När jag skriver en politisk eller personlig text så blir det underförstått som så att resten av bandet måste stå för det som sägs, texter är lite knepiga på det sättet. Men förutom det så är det nog ingen i bandet som känner sig hotade av att jag råkar vara kvinna, det hade varit ohållbart. Marcus, Johan och Per är inga neandertalare utan moderna män, kreativa och ödmjuka själar utan anledning att känna sig hotade.

Hur kom det sig att ni började arbeta med SV och vad har det gett er som band?

– Vi letade efter bra studieförbund och Studieförbundet Vuxenskolans verksamhet verkade kunna erbjuda det vi letar efter. Vi tror att det bästa sättet att utvecklas som band är att komma ut och spela mycket. Allt annat blir bara en övning. Så samarbeten med de här bra festivalerna är perfekt för oss om det kan ge oss chansen att synas och höras i nya sammanhang.

”Vi blev jätteglada över vår slot på House of Metal! Vi skickade helt enkelt in en intresseanmälan och lyckligtvis var vi ett av banden som blev utvalda.”

Hur ser ni på er spelning på House of Metal?

– Vi blev jätteglada över vår slot på House of Metal! Vi skickade helt enkelt in en intresseanmälan och lyckligtvis var vi ett av banden som blev utvalda. Det är många band vi tycker mycket om i årets line-up. Bland annat Carcass som är husgudar för oss alla och Nervosa som vi även kommer att spela med nån vecka senare i Malmö. Vi ska försöka kolla in så många av banden som möjligt och förhoppningsvis få lite nya bekantskaper. Det är extra roligt att spela på den här typen av smalare festivaler inriktade på thrash/döds/black metal för då är det inte bara en liten del av publiken som är inne på extremmetal utan alla på stället gillar det på olika sätt.

”vill du skriva en text om hur kapitalismens rovdrift våldtar hela jävla planeten dag ut och dag in, gör då det”

Ni har inga problem med att väva in politik i er musik samtidigt har vi en ny trend inom metal där folk gnäller om att metal är politiskt. Vad känner du själv? Ska metal få vara politiskt?

– Jag tycker inte det finns ett rätt eller fel svar på den frågan. Dödsband brukar till exempel inte skriva politiska texter, det ligger i den traditionen. För mig handlar det enbart om rätten till sitt egna konstnärliga uttryck. Vill du skriva om kärlek, skriv då om kärlek. Vill du skriva om ruttnande lik, skriv då om ruttnande lik. Och vill du skriva en text om hur kapitalismens rovdrift våldtar hela jävla planeten dag ut och dag in, gör då det. Det i sig är inget att orda om. Det jag gillar med thrash metal är att den oftast kommer ur ett arbetarklass- och underdog perspektiv, att den har sina ögon öppna för vad som händer i samhället utan att vara pretentiös och att den klarar av att vara jävligt aggressiv samtidigt som den har ett hjärta. När du har en massa orättvisor i samhället så är det rätt naturligt att hämta textmässig näring ifrån det. Så har det i princip alltid varit genom musikhistorien. Det är ingen slump exempelvis att den amerikanska vågen av hardcore punk blev så jävla stark och kompromisslös under den amerikanska presidenten Ronald Reagans styre i början av 80-talet. Musik och politik kommer alltid att gå hand i hand och all konst är på något vis en spegling av vår omvärld. När folk slutar använda sin röst så ligger vi jävligt risigt till. Use it or lose it!

Varför tror du folk verkar så negativa till att metal är politisk? Personligen tycker jag att metal som är helt utan åsikter är rätt så tråkig.

– Många inom metal är protektionistiska och vill ha ”sin” musik ifred. Man kanske är uppvuxen med sina barndomsidoler och vill ha den där sammanhållningen inom hårdrocken som blir betydligt enklare att ha när man undviker politik i texterna. Du behöver inte ta ställning för att skråla med till Ace of Spades eller Run to the Hills, men att skrika ”fuck Trump” eller ”fuck SD” blir ju polariserande på ett annat sätt. Med risk för att göra mig impopulär vill jag också påstå att snubbar som påstår att metal inte ska vara politisk ofta är osäkra edgelords som varken är politiskt insatta eller ens bryr sig om andra människor. Bryr man sig inte om hur andra har det och själv är privilegierad nog att inte märka av någon orättvisa så är det lätt att säga att man inte tycker att musik ska vara politisk. Lever du i en diktatur eller under hot om att bli mördad för din sexuella läggning, då har du inte privilegiet att påstå att politik är fånigt. Då handlar det om din överlevnad. Personligen har jag rätt svårt för den där endimensionella nihilismen som ibland finns inom exempelvis black metal, som verkar konstruerad enbart för att hålla alla andra än vita män utanför genren. Trots att jag gillar så mycket av musiken.

Med tanke på politik och er senaste skiva, vad var det som drev inriktningen på den? Vad var det för tankar som låg bakom riff, musik, texter?

– In the Belly of the Beast var en sammanfattning av var vi befann oss musikaliskt just då, för två år sedan. Vi snöade in på riffet som central punkt i varje låt och funderade också på hur vi kunde återskapa vår egen version av åttiotals thrash, fast en uppdaterad version, där även våra senare influenser kunde få göra sig påminda. Med vår senaste skiva har vi dragit lite mer åt heavy metal av någon anledning, även om grunden fortfarande ligger i nån slags thrashig metalpunk. Jag vet inte riktigt varför det blev så, men det är väl det som är häftigt med den kreativa processen – att den kan dra åt precis vilket håll som helst, varje skiva blir ett tidsdokument från ett specifikt tillfälle i den kreativa processen.

Hur går det med kommande skivor och inspelningar?

– Vi är i slutfasen av inspelningen av vår andra fullängdare, som går under arbetsnamnet ”Naked Tyrant”. Precis som förra gången har vi jobbat med Ulf Blomberg och HoboRec i studion The End. Det genomgående temat den här gången är jordens undergång – vilket är en naturlig fortsättning och slutsats från förra skivans tema kapitalism. En skillnad har varit att alla har varit mer delaktiga i låtskrivandet från start den här gången. Och så har vi lyckats få vår idol Joel Grind (Toxic Holocaust) att gå med på att göra mastringen! Skivan släpps innan sommaren hoppas vi. På House of Metal kommer vi att premiärspela ungefär hälften av de nya låtarna, så det blir spännande att se hur de fungerar live.