När började allt och varför blev Suffer Yourself vad det är idag?
– Det hela började 2011 som ett enmansprojekt och det första materialet fick jag ihop ganska snabbt, säger grundaren Stan (S.G.). Jag hade ett gotiskt/doom metal band under ett par år innan jag påbörjade denna nya strävan så stilen som sådan var inte något helt nytt för mig. Den stora skillnaden mellan banden var, och fortfarande är, en definitiv mörk, dyster inställning till musik med dominans av en old-school death metal touch och funeral doom-glides. Ganska snart insåg jag att det skulle vara väldigt bra att utöka projektet till ett verkligt band och det är här vi är idag. Vi har ändrat uppställning ett flertalet gånger på grund av att vi förflyttat oss, men vi lever fortfarande och andas.
Ni har en svenska-ukrainska line-up, hur fungerar det praktiskt?
– Ganska smidig skulle jag säga. Vi har jämn balans för tillfället. Jag och min fru (trummor) är ukrainare och två av de andra medlemmarna är svenskar. Utmaningen i att hitta rätt medlemmar var å andra sidan en större uppgift. En sådan genre som vi spelar i är inte särskilt känd bland metalheads i Sverige, så det var inte lätt att hitta människor som åtminstone är toleranta mot den här musiken. Men vi lyckades med detta och har en ganska solid laguppställning nu.
På tal om Ukraina, stödjer de musik på samma sätt som Sverige? Har Ukraina något som liknar och de Svenska studieförbunden?
– Det är en väldigt drastisk skillnad mellan de två länderna skulle jag säga. Tekniskt finns det sådana stödprogram på papper men de är vanligtvis inte möjliga i praktiken. Alla musiker räknar för det mesta bara med sig själva och att allt håller ihop beror enbart på ren entusiasm. Skulle ukrainska musikscenen, och undergroundscenen specifikt, blomstra tack vare sådana stödprogram om de implementeras på samma sätt som i Sverige? Absolut! En sådan möjlighet är ett lysande kulturinitiativ och jag ser det enbart som något positivt.
”Vi försöker inte göra vår musik mer ”tillgänglig” eller lättare att konsumera, utan istället går den i motsatt riktning då både smak och sinnet mognar.”
Ni har släppt två album och har turnerat med några ganska stora band under de gångna åren. När du ser tillbaka på dessa år, vad ser du och vad minns du mest?
– Naturligtvis är det ett stort nöje att spela med större namn, speciellt med band som vi personligen beundrar. Det är en oförglömlig upplevelse. Men naturligtvis är den största glädjen att få positiv feedback från sådana band. Jag minns varmt hur killarna från Blood Incantation och Spectral Voice headbangade till vårt framträdande och vi fick ganska häftiga komplimanger efteråt. Att spela med Esoteric är en annan mycket trevlig punkt för oss, eftersom vi i bandet drar viss inspiration från detta fantastiska kollektiv.
När jag talar om vår diskografi ser jag definitivt att saker och ting bara blir mörkare med tiden. Vi försöker inte göra vår musik mer ”tillgänglig” eller lättare att konsumera, utan istället går den i motsatt riktning då både smak och sinnet mognar.
Du har skrivit att målet för din musik är att ”submerge listener into full spectrum of gloomy emotions and existential thoughts.” Är du en dyster person?
– På en vardaglig basis – nej, precis. Men när det gäller musiken och konsten så är det en mycket annorlunda berättelse. Här närmar vi oss konst från den mörkaste sidan och det finns ingen plats för glädje överhuvudtaget. Målet är kallt mörker i sin likgiltiga ärlighet.
Jag misstänker att man behöver ett existentiellt sinna för att kunna skriva existentiell musik. Vilka är de stora frågorna som du vill utforska med din musik?
– Rätt. Att göra det vi gör kräver ett viss tänkesätt och en vision. Allt kommer från ett nästan livslångt forskande av mörka spektrum av känslor, ovanliga mentala förhållanden (naturliga eller påtvingade), mysterier, katastrofer, relaterade mörka konster och försök att se bortom slöjan där människor vanligtvis inte tittar. Det konstnärliga resultatet av Suffer Yourself är en manifestation av alla möjliga olika mörka intryck som erhållits från litteratur, film, konst, efterforskningar och andra reliker från det förflutna som anpassades för att smälta in i mörkret. Emellertid söker vi inte några stora svar i ockulta rörelser, eftersom de vanligtvis minskar perspektivet snarare än att öppna det för en bredare tolkning. Mörker är rent och ärligt. Men det viktigaste av allt är att det inte bryr sig om den som söker det – mörkret bara existerar utan någon empati eller efterfrågan. Vi tog den breda vägen för att omfamna det istället för att lura oss med imaginära, sociala begrepp om saker som är ”bra” eller ”dåliga”. Det finns inga frågor att svara på – det är ett oändligt steg i tro till utforskning. Vi har våra frågor och svar som ännu inte har hittats.